Tre månader av saknad
Det har redan gått tre månader och lite till sen min mormor gick bort. Det går nästan inte en dag utan att jag tänker på henne, ibland flera gånger på samma dag. Det blir extra tydligt under vissa speciella tillfällen, som när man är på landet och
hon inte är i sitt rum.
Idag känner jag att det är en sådan dag som jag tänker mer på henne igen. Tänker på hennes lukt, på hennes klappar på kinden, hennes sätt att le och hur hon alltid sa "goa Anna". Det är så himla tomt utan min mormor, som inte bara var min mormor
utan även mormor till sju andra. Hon är så saknad och det är helt overkligt att hon inte finns med oss längre.
Snart ska några andra flytta in i mormor och morfars hus, som dom bott i så länge. Det kommer bli nya minnen och ett nytt kapitel för det huset. Det huset man har varit i så många gånger och har massa egna minnen ifrån.
Jag är tacksam över att vi har haft så bra kontakt med mormor och morfar, och speciellt med mormor. Hon brydde sig om oss och älskade när vi alla var samlade. Även om jag ibland bara var där och klippte henne eller hjälpte henne med ljusslingan
på carporten så kände man sig alltid så välkommen.
Tack fina mormor för all tid med dig! Du var underbar och jag saknar dig så! Jag älskar dig.
Så fint