♥️

Jag vet att ni som läser min blogg redan vet detta, men jag vill ändå skriva det, min mormor finns inte med oss längre. 

I slutet på januari fick mormor beskedet om att hon hade cancer, och någon vecka senare sa läkarna till henne att hon inte kommer leva till sommaren. 
Vi alla tänkte nog att då kanske det blir till hösten, läkare kan ju ha fel. 
Mormor hann och få strålning två gånger för att minska på smärtan som hon haft länge i nacken, men att sätta in cellgifter skulle skada andra organ mer. Dessutom hade det redan gått så långt så det fanns nästan inget som hjälpte. 

Bara för en vecka sen var mormor uppe och gick och ändå relativt pigg, hon var ju trött men likom helt med ändå. 

Detta var mormor för en vecka sen. 

(null)

Förra onsdagen blev hon mycket sämre, och blev sängliggandes, men kunde ändå komma upp på toa och så, med hjälp då. 

I fredags kom alla från Göteborg upp, både kusiner, och mormors bror. Karin, min moster hade redan varit uppe en vecka då med mormor. 

Under helgen var vi hela gänget hos mormor i omgångar, och på söndagen satt vi inne i hennes rum alla kusiner och pratade om minnen och även andra saker, vi skrattade och mormor som ändå var vaken då hängde med lite och log där hon orkade. Hon åt inget alls sista veckan och hade knappt fått fram ett enda ord, ett svagt "ja" kunde man ibland höra närman frågade om hon ville ha vatten. Så att vi fick en fin stund med henne där hon log och sa några ord betydde jättemycket. 

Sedan kom onsdagen, mormors födelsedag. Hon hann precis bli 82 år, och fick alltså komma till världen och lämna den på samma datum, fast med många år i mellan. 

Eftersom detta är så himla nytt har man ju inte alls tagit in det, och det känns bara som att hon kommer vara borta en stund, för i sommar sen ska hon ju vara på askerön som vanligt, och hon ska vara med på alla kalas. Men så kommer det inte bli. Aldrig mer kommer vi få ha henne här, det är helt ofattbart. 

Jag är glad att vi är så många runtomkring i detta, vi har varandra och kan kramas och gråta ihop. Jag är också glad för mitt jobb som kräver full uppmärksamhet hela dagarna så inte tankarna for iväg. Det här kommer bli tufft ett bra tag framöver. 

Mormor, jag saknar dig. Du var helt fantastisk. Hälsa morfar och krama om honom hårt!

(null)