Ett år sen
Idag har det gått ett år sedan min fina farmor lämnade oss och fick ta sig vidare till livet efter detta. Farmor var en fantastisk människa, alltid positiv, hade alltid tanken att "det löser sig" och spred alltid så mycket glädje. Hon älskade att dansa
och dansade även med Lexus när hon fick tillfälle. Hon kallade Lexus för polarn, precis som hon alltid kollade sina vänner, polarna. Hon njöt av livet och älskade sina resor ner till Italien. Hon älskade även att bjuda på middag, och Gud var mätt man
var efter ha ätit hos farmor. Där bjöds det på förrätt, varmrätt, efterrätt, glass på det och ibland snacks. Jag och Calle fick ofta också världens godaste stuvade makaroner och köttbullar när vi där. Hon bakade även ett fantastiskt gott julbröd och supergoda
skorpor. Hon var alltid så stolt över att ha oss som barnbarn och skröt jämt för sina polare att det var hennes barnbarn som klippte hennes hår. Farmor var alltid mån om allas bästa och man kände sig alltid så uppskattad i hennes närvaro. Farmor hade
en härlig humor och ibland skrattade vi även åt henne när hon gjorde roliga saker.
När vi på sommaren sov över hos dom på landet i Mariefred blev man väckt på morgonen med frukost på sängen med knäckebröd och en cm tjock ostskiva ovanpå. Vi plockade även alltid smultron på strån när vi var där på landet, och tog ibland tidigare morgonpromenader.
Min farmor var som sagt en helt underbar person och hon är så saknad nu bland oss. Men alla fina minnen lever kvar och det är dom man får bära med sig nu. Hon sitter nog förmodligen i en solstol nu och sjunger och är glad "heja, heja hemmalaget" som hon
ofta sa.
Hoppas du har det bra vart du än är, fina fina du.
Har tyvärr inte så mycket bilder på farmor, men hittade den här från min student. Lite suddig och så, men man ser ändå hennes personlighet rakt igenom.
